Marlene heter jag och mitt lilla skapande på instagram heter
Jag om min familj bor på en lantgård i Småland med våra hästar, får, höns, katter och en liten dansksvensk gårdshund.
Hemma på gården har jag min keramikverkstad där jag drejar, tummar skulpterar och kavlar i olika stengodsleror. Håller även en del prova på kurser med drejning i fokus.
Från våra åkrar skördar vi allt foder till våra får och hästar.
Fåren är av den svenska utrotningshotade rasen Helsingefår som vi har i genbank. Det är av deras ull jag tovar, spinner, lämnar ull till lönspinning för framställning av garn och väver mina sjalar.
Jag älskar att kunna göra saker från grunden och på något vis är allt detta hantverk för mig.
Vart mitt intresse för hantverk kommer ifrån vet jag inte, jag var nog inte mer pysslig av mig än någon annan som liten men hade ofta tankar på att kunna sy egna kläder, göra smycken och drömde ofta om att testa dreja i lera.
Jag har aldrig sett mig själv som att jag har något konstnärligt inom mig, snarar tvärt om, lite dåligt självförtroende och att jag saknar den där känslan och stilen… men rofylldheten och glädjen som infinner sig med lera och ull i mina händer gör att jag skapar för glatta livet!
En av mina förebilder är min mormor Alida som bodde på en gård i Småland, hon var en stark kvinna som drev gården ihop med min morfar och tog hand och tillvara på allt. Hon kunde det mesta om självhushåll.
En annan stor förebild är min mans gammelmoster Margit som är kunnig och intresserad av det mesta inom hantverk, hon har visat och inspirerat mig till så mycket.
Så med mitt skapande vill jag vara lite som mormor Alida och gammelmoster Margit med mottot ´jag kan själv´, jag vill göra så mycket jag kan från grunden som att själv klippa mina får, ta vara på den fina ullen, tvätta och karda den, spinna till garn eller tova den.
Egentligen börjar själva skapandet för många av oss med ett färdigt garn som man kan sticka, virka eller väva något vackert av men jag ser även hela kedjan innan som ett litet hantverk. Det är för mig ett hantverk att kunna ta tillvara och ta hand om råvaran.
Så vad betyder hantverket för mig och framtiden??
Det betyder så mycket om var vi kommer ifrån och hur jag vill att vi ska ta oss an framtiden. Genom att skonsamt och småskaligt förädla, ta tillvara och förvalta vad vi har i våra händer. Hellre titta ner där vi står än tro gräset är grönare längre bort. Ta tillvara på det som finns här och nu.
Hantverket är för mig på något vis ett sätt att leva och överleva.
Jag tror också att vi människor mår bra av att skapa något med våra händer. Till exempel ta en lerklump, forma den med våra egna händer till något brukbart för att sedan kunna använda den i många många år framöver. Det ger en extra glädje och värme i livet att kunna omge sig med något som en människa skapat med sina bara händer liksom. Om det så är ens egna händer eller någon annans, jag tycker det är fint och det blir mer värdefullt.
Jag önskar skolan satsar mer på de kreativa ämnena, i slöjden musiken rörelsen och bilden kan även tal, språk, matematik och läsningen klart förbättras. Tror det kan öka elevernas självkänsla att kunna skapa något eget och en förståelse för vad saker är värda. Vet vi vilket jobb det ligger bakom en handsnidad smörkniv i trä så är det inget vi slänger bort utan tar hand och vårdar.
Nu ligger lera och ull mig varmast om hjärtat men det är ju samma sak om man odlar grönsaker, målar och tecknar, syr, stickar och virkar, gör smycken, snidar i trä eller formger i järn. Vi har en råvara som vi förädlar till en produkt, jag tycker det är helt fantastiskt!!
Tack för ordet och mer handgjort till folket/ Marlene
Comments