1+2 Berätta lite om dig själv och hur du kom i kontakt med ditt hantverk!
Felicia Hörjel heter jag, en lerälskande 33 åring som bor i Stockholm men spenderar så mycket tid som möjligt på Gotland, mitt andra hem. Jag bor i ett litet minikollektiv i Hagsätra med min partner, en av mina bästa vänner, hunden Stina och den sura ödlan Kerstin.
Förutom keramiken så älskar jag stark mat, ordvitsar och nakenbad.
Lerans värld kom jag först i kontakt med för ca 10 år sedan av en ren slump. Jag var på en förvirrad plats i livet och fick för mig att ett år på folkhögskola skulle vara en bra paus så jag sökte lite allt möjligt. Min enda erfarenhet av lera då var en torr, trist klump från högstadiets bildlektioner. Men när jag kom in på Keramiskt hantverk på Vårdinge By folkhögskola så kändes det som rätt val och det tänkta året där blev till två år.
Sedan flera år tillbaka har jag min verkstad på andra sidan stan tillsammans med fem andra keramiker, men precis just nu håller jag på att bygga en egen lite närmare hem vilket känns fantastisk, en dröm sedan lång tid och ett stort steg mot att kunna jobba heltid som keramiker.
3. Hur går den skapande processen till?
Jag tror att människor är skapta för att skapa, det gäller bara att hitta sitt uttryck. Att se ett paket med lera på bordet framför mig och veta att därinne väntar de former och figurer som bor i mina händer gör mig lycklig.
Numera är jag så trygg i mitt formspråk att jag kan se sakerna framför mig innan jag börjar, det är bara att låta fingrarnas hjärnor ta över.
Jag jobbar aldrig med färdiga former när det gäller skulpturerna, som t.ex kvinnorna. Även om det bara blir små, små skillnader så känns det viktigt för mig att de alla är unika. När det gäller brukssakerna tänker jag däremot tvärtom, där jobbar jag gärna med enkla, färdiga former och ägnar mig istället åt att experimentera med mönster och glasyrer.
4. Var finner du din inspiration ?
Jag, som många andra, söker mig gärna ut i naturen för att inspireras; där finns ju oändligt med färger och former. En av mina favoritböcker är Art forms in nature av Ernst Haeckel, hans bilder är fantastiska.
Annars så är det ofta små fragment som av nån anledning fastnar; en mening i en bok, en del av en låt, ett djur eller människa jag träffat på. Jag samlar in det i skissböcker och ibland tar det några år innan jag plockar fram det för att göra något av det.
5. Vilka råd kan du ge till någon som är intresserad av börja keramik.
Börja, du kommer inte ångra dig!! Lera ger så mycket möjligheter men ha tålamod med den. Det finns många sätt att jobba på så fastna inte i att du ska dreja om det inte vill sig, kanske är det ringling som är din grej istället?
Från början kommer leran inte göra som du vill, förmodligen inte alltid senare heller, men det kan faktiskt också bli bättre än du tänkt dig. Jag har fått öva så mycket på att inte kunna kontrollera alla delar i processen, från att vara min största frustration är det numera något av det jag uppsakttar mest. Och var aldrig rädd för att fråga, enligt min erfarenhet är keramiker ovanligt hjälpsamma och delar allt ifrån glasyrrecept till tips och trix med glädje.
6. Har du någon kvinnlig förebild inom konst/ hantverk / design? Vem och varför?
De är många förebilder på en växande lista men jag vill gärna nämna min fina syster Anna Hörjel. Dels för att hon är en fantastisk konstnär som behärskar många olika tekniker men framförallt för hennes förmåga att få andra männsikor att tro på sig själva, för hur hon får andra att våga testa och utvecklas. Hon håller kurser i akvarell, kroki, vedic art m.m för alla åldrar och då menar jag alla. Jag har sett henne få en 80 åring att för första gången hålla i en pensel för att senare samma dag få en 5 åring intresserad av Miros färgskala. Hon har ett tålamod jag inte är i närheten av och jobbar som så många kvinnliga egenföretagare mer än heltid för att få det att gå runt. Hon är en inspiration på så många sätt och jag är lyckligt lottad över att ha henne som syster.
Ska jag nämna några inom keramiken så gör Klara Kristalova bland de vackraste skulpturer jag sett. Hennes förmåga att berätta en hel historia genom en skulptur är otrolig.
Även Hertha Hilfon och Signe Melin är fantatsiska, de är grunden till så mycket inom keramikens utveckling i Sverige att de alltid är intressanta att återvända till.
7. Var ser du dig själv om 5 år?
En sån svår fråga, skulle aldrig vågat tro för fem år sedan att jag skulle vara på den plats där jag är idag. Men det jag hoppaa på är att jag är i min egen verkstad med lera på händerna(och i håret, ansiktet, på kaffekoppen om jag ska vara realistisk). Förhoppningsvis har jag lämnat lägenheten i stan för att bo på landet, inte säker på var men det är gräs istället för asfalt utanför dörren.
Jag hoppas vara på en plats där jag känner mig hemma och att jag kan ägna mig keramiken på heltid, få tiden att förverkliga mer av idéerna som väntar i mina skissblock och dela dagarna med min fina familj och vänskapskrets.