1. Berätta lite om dig själv och hur du kom i kontakt med ditt hantverk!

För mig har alltid ett intresse av miniatyrer funnits, men det var ändå inte förrän 2019 jag började tillverka det själv. Jag hade precis lämnat min hemstad Göteborg för ett småstadsliv där jag inte kände någon. Så blev jag gravid för andra gången och mådde verkligen skitdåligt. Till slut kom mitt andra barn, och där stod jag med min lilla bebis i bärselen i en stad där jag inte kände någon eller hade kommit in i något sammanhang.
Hur mysigt det än må vara med en bebis, så blev det väldigt tråkigt för mig i den situationen jag befann mig i. Jag hade inte möjlighet att kila över till en vän, ta en spårvagn ner till stan eller annat som jag kunde göra tidigare. Vad skulle jag göra med all tid jag hade när min lilla bebis låg och snarkade hos mig i bärselen? Det var då jag kom på att jag ville prova något jag hade läst om men aldrig provat: Polymerleran.
Jag klickade hem lera, några enkla verktyg och satte igång. Jag startade även ett hemligt, instagramkonto bara för min egen dokumentation samma dag som leran kom hem tiil mig med posten. Men vad skulle jag kalla mig? Jag drog till med det första som dök upp från ingenstans: Miss Jumjum.

2. Har du någon utbildning inom ditt hantverk?

Från den dagen, 2:a december 2019, har jag prövat mig fram och lärt mig hantera leran av ren skaparglädje. Innan jag ens visste hur jag skulle hantera verktygen jag hade köpt fick jag min första beställning. Ett par lussekatter i miniatyr som örhängen. Sen fick jag en beställning till, en till och en till. Mitt instagramkonto höll jag fortfarande hemligt. Jag är ganska säker på att beställningarna jag fick, fick mig att utvecklas snabbare.
I januari, efter att ha provat leran i ungefär en månad, städade jag undan all lera, alla verktyg och smyckesdelar. Inte för att jag inte ville, för det ville jag verkligen, men för att jag pluggade retorik på Skövdes högskola och sedan åkte på husvagnssemester med min familj.
Efter åtta månader plockade jag fram leran igen. Det första jag gjorde var en räka och jag tror att den där lilla jäkeln gjorde att fler fick upp ögonen för mig. I oktober delade jag med mig av mitt instagramkonto som tidigare varit hemligt. Några månader efter det slutade jag med specialbeställningar, det tog för mycket tid. Jag började tillverka vad jag själv ville.

 

 

3. Hur går den skapande processen till?

Så hur går det till då? Jo, jag får en idé. Jag provar direkt, tänker inte så mycket. Min ambition är att få det så verklighetstroget som möjligt. Det är något jag alltid gillat med miniatyrer, ända sedan jag var liten, när det ser verkligt ut. Det tar alltid lång tid att prova något nytt. Jag blandar färger, knådar, skär, svär och härdar sedan i ugnen. Ibland blir jag nöjd direkt, oftast inte. Då gör jag samma sak igen, tills jag blir nöjd eller tills jag kastar alltihop och provar en annan idé. Idéer får jag av allt möjligt, men framförallt sådant som finns i min närhet. En räka eftersom jag saknar västkusten, en snigel för att jag höll på att trampa på en i trädgården, hallon för att vi plockade det i skogen. Det är viktigt för mig att hitta mina egna, unika idéer. Ibland har nåt snille fått idén före mig och då kan jag antingen välja att göra den ändå fast på mitt sätt, eller strunta i det.


4. Var finner du din inspiration ?

En person som inspirerat mycket inom polymerlera är Tanja Jensen eller ”sugarcharmshop” som hon kallar sig, jag tror hon är lite av en guru för många som håller på med det här.

 

5. Vilka råd kan du ge till någon som är intresserad av börja med lera?

Vill du börja med lera kan jag verkligen rekommendera hennes tutorials.

 

6. Har du någon kvinnlig förebild inom konst/ hantverk / design? Vem och varför?

Någon annan som inspirerar mig är Niki Lindroth von Bahr. Jag kan titta på hennes filmer om och om och om igen. Hon gör filmer i stop motion med miniatyrer. Och det är även mitt stora mål med det jag gör. Jag vill göra film. Jag vill skapa en hel liten värld av lera som jag kan kontrollera, regissera och få utlopp för allt som bubblar i mig. Men det kräver tid, mycket förarbete och att mina barn är lite större. Till dess gör jag mina miniatyrer och smycken, som för den delen inte bara är miniatyrer utan lite allt möjligt som jag försöker göra så verklighetstroget som möjligt.
 

7. Var ser du dig själv om 5 år?

Det som börjare med en ensam, uttråkad och trött mamma med en bebis i bärsele har nu blivit ett företag och en inkomstkälla. Jag är ganska säker på att det här bara är början.

Amanda Asp-Hult
MISS JUMJUM

jum1.jpg
jum2.jpg