En liten inblick i hur det är att vara entreprenör och mammaledig

Du får en idé kl. 04 medan du ammar. En sådan där idé som känns fullkomligt strålande just i den stunden – kanske för att världen är tyst eller för att du är övertrött – men ändå, där är den. Du vet att om du inte skriver ner den nu kommer den rinna ut ur ditt huvud lika snabbt som kaffet genom bryggaren på morgonen. Amningshjärnan har försämrat ditt redan tveksamma minne avsevärt.

Så du bestämmer dig för att kliva upp. Din vackra bebis fortsätter att slumra djupt. Du lägger honom närmare sin pappa, som i sömnen lägger en hand på bebisens rygg. Gud, vad du älskar dem.

Du försöker hälla upp ett glas mjölk i köksmörkret samtidigt som du spinner vidare på idén. En väldigt liten del hamnar i glaset. Resten hamnar på golvet, på dina fötter och på dina lår. Nu är du ännu mer vaken. Kul.

När du väl satt dig vid köksbordet och lyckats skriva ner dina tre magiska meningar, som i morgon troligen inte alls känns lika briljanta, kommer nästa fas: tvivlet. Kan det här bli något? Hinner jag göra något av det här? Är det ens rimligt att försöka?

Och där sitter du. Med en sussande bebis i rummet intill, mjölk på fossingarna och ett huvud fullt av idéer. Ibland känns det som två världar som inte borde gå ihop. Men ibland, de där små stunderna mitt i det fantastiska morgonmyset med en sprudlande glad och busig bebis, känns det som precis rätt kombination. Bebisbubblan tvingar dig att sakta ner. Entreprenörshjärnan får dig att inte tappa bort dig själv helt.

Det är rörigt, frustrerande, underbart och alldeles för tidigt på morgonen. Men det är också en del av resan. En vardag där idéerna föds i tystnaden mellan nattliga amningar och där konstnärsdrömmarna får växa i takt med att ditt barn gör det.

Och om du vill följa mer av min vardag med företaget, konsten och föräldraskapet, häng gärna med på Instagram: @bjurnersakvareller.