halo1.jpg

1. Berätta lite om dig själv och hur du kom i kontakt med ditt hantverk!

 

När jag växte upp var mitt största intresse att sy kläder till mina Barbiedockor, teckna och göra smycken av cernitlera, men efter gymnasiet hamnade skapandet i skymundan. Jag ville studera och utforska världen och hamnade så småningom i Brasilien. Jag bodde i ett halvår på en ickestatlig organisation som heter Centro Ecológico där jag lärde mig om biologisk mångfald, småskaligt ekologiskt jordbruk och vi bedrev både exempelodlingar, tog hand om en stor fröbank med ursprungliga grödor och hjälpte småjordbrukare att ställa om från konventionellt till ekologiskt jordbruk.

 

 

Av en slump fann jag också kärleken där på andra sidan jorden och drygt två år senare flyttade han till Göteborg. Vi var tillsammans i tretton år och när vi skiljde oss 2014 så kom en ny passion in i mitt liv - jag hade av en slump fått upp ett Youtubeklipp på Rachel Brice, en av de i mina ögon främsta dansarna av stilen fusion bellydance, och jag var helt golvad. Hennes rörelser, utstrålning, totala muskelkontroll och sättet hon flöt samman med musiken, de fantastiska dräkterna som tagna ur de fantasyböcker jag slukade i min ungdom...jag kunde känna den. Urkraften. Det var mäktigt. Hon hade en Gudinnas utstrålning. Jag ville också känna så. Så jag sökte upp en dansskola och skrev in mig på nybörjarkursen. Det visade sig att vi förväntades inte bara delta i en uppvisning tre månader senare - vi skulle också sy våra egna dräkter. Det var där någonstans min nuvarande resa började. 

Jag arbetade på min dräkt, helt sydd av återbrukat material, och svor över hur svårt det var. Under de tre månaderna jag kämpade med den så sprättade jag upp felsydda sömmar, grymtade av frustration över att passformen inte var som jag såg i mitt inre och slet med att få pärlbroderi och kedjor på plats. När jag var klar svor jag att aldrig någonsin göra om det. Aldrig. Grejen med mig är att när jag dyrt och heligt svär att aldrig göra något igen så blir det precis tvärt om. Det är något som drar, är lika chanslös som en fluga som dras till eld. Jag kan inte stå emot driften, så jag gör det igen och jag gör det bra.

 

 

Ett drygt halvår efter showen, en varm och härlig junidag, var jag på en av mina vanliga turer bland Göteborgs secondhandbutiker och loppisar och i Stadsmissionens butik låg den bara där: min nya dansbh. Jag insåg problemet så klart - min bhs nuvarande form var en necessär - men den var så snygg i svartvitt hundtandsmönstrat tyg med pärlbrodyr i silver och rosa och jag visste det var kört. Den skulle bli en fusion bellydance bh och den skulle bli bra! Jag såg mig själv stå på scen och likt Rachel Brice röra mig till musiken som en ormtjuserska, en Gudinna vars urkraft inte gick att dölja. 

 

 

Arbetet med min nya dräkt satte igång samma kväll och trots att det inte var lika plågsamt som första gången så tog det tid. Nästan ett halvår tog det, men vid det laget hade jag av bara farten blivit inspirerad och gjort klart - och sålt - två andra dansbhs parallellt. Jag insåg jag hade en fallenhet för att skapa och nyårsafton 2015 öppnade jag min första Etsybutik: FireBirdFusion. Idag har jag helt lämnat danskläderna bakom mig och numera är FireBirdFusion mitt slow fashion-märke vilket jag fokuserat på kaftaner och klänningar som jag syr av återbrukade indiska tyger. Dessa köper jag in på plats i Indien av ett litet lokalt familjeföretag. Jag har varit och besökt dem tre gånger sedan 2016 och vid varje tillfälle går jag igenom någonstans mellan 3000 - 5000 tyger för att välja ut mina 100-150 favoriter som jag tar med hem till Göteborg och ger ett nytt liv.

 

 

 

 

 

 

 

2. Har du någon utbildning inom ditt hantverk?

 

Jag är självlärd bortsett från en konstsommarskola som 14-åring och en veckas sommarkurs 2018 på Tillskärarakademin i hur man gör hattar, en introduktion till modistyrket helt enkelt, vilket var något av det roligaste jag gjort! Jag var kvar från morgon tills de låste lokalen på kvällarna och det var den upplevelsen som fick mig att ta ett steg bort från att skapa scenkläder för magdansare till att fokusera på headpieces och så småningom solglasögon och annan bärbar konst. HALO föddes 2 juli 2018, på min sons födelsedag, och sedan dess har inte mycket varit sig likt.

 

Jag har alltid lärt mig genom att testa mig fram och framförallt genom att observera. Ser jag något som fångar mitt intresse tittar jag instinktivt på hur det är sammansatt, vilka material och tekniker som kan ha använts och spinner sedan undermedvetet vidare på hur jag hade gjort om jag skulle skapa något liknande. Vilka designval hade jag gjort? Vilken känsla vill jag locka fram och vilka historier hade jag velat berätta i en skapelse gjord med en viss teknik eller material?

 

 

 

3. Hur går den skapande processen till?

Hur processen går till beror på om jag arbetar på ett uppdrag eller om jag skapar fritt. När jag arbetar med en kund är processen en annan, men när jag skapar fritt börjar det vanligen med en idé jag vill utforska och därifrån spinner jag vidare. Det kan utgå ifrån antingen något färdigt objekt jag vill ha som centerpiece (i dessa fall alltid återbrukade detaljer) eller så inspireras jag av någon färg, form eller funktion. Eller helt enkelt miljön där verket kommer att presenteras. Jag skissar i princip aldrig utan låter varje verk växa fram i en organisk process.

 

 

Låt mig ge ett exempel: Jag fick ett uppdrag nyligen från isländska fotografen Anna Osk Erlingsdottir @annaoskphoto om att skapa en ansiktsram (face frame) i antingen silver eller svart för en photoshoot vid de dramatiska klipporna vid Hovs Hallar (bilderna var tänkta att vara svartvita). Så fort jag fick bilder på vår location och modell var det helt tydligt för mig vad jag ville göra - vilket också skulle bli något av det mest tekniskt komplicerade jag skapat. 

 

Jag ville få vår manlige modell att bli ett slags havsväsen, en havets väktare. Eftersom modellen var mörkhårig behövde ansiktsramen vara i silver för att skapa kontrast i bilderna. Jag hade precis sträcktittat på serien Siren som handlar om sjöjungfrur som går upp på land i ett litet nordligt fiskarsamhälle. Serien har en mörkare atmosfär än när man vanligtvis tänker sjöjungfrur så den känslan ville jag fånga i kombination med en piggsvinsfisk som just blåst upp sin kropp så taggarna står ut. Och hur gör man det? 

 

Ytterligare en utmaning var det faktum att modellen hade ett vackert skägg. Dessutom hade jag aldrig träffat honom och hade inte heller mått på hans huvud - och ansiktsramen skulle skapas helt i metall. Jag insåg jag skulle bli tvungen att improvisera och hoppas på att mitt ögonmått och erfarenhet skulle rädda mig.

 

Jag började löda en bas och använde mig själv som modell och plussade sedan på en del för att den skulle passa någon med ett större huvud. Självklart lyckades jag löda lite fel så den blev inte riktigt lika stor som jag ursprungligen tänkt mig. Så jag fick improvisera. Jag gillar dock att göra det, det ger en kick att hitta en lösning på ett problem, så när jag till slut fått till en form jag trodde skulle funka var jag löjligt nöjd med mig själv. Därefter var det dags att bygga ut ramen med taggar och små fenor för att fånga känslan jag var ute efter. Även dessa är i metall som löddes fast och de kortare piggarna dekorerades med Swarovskikristaller som så klart också löddes på plats. I efterhand inser jag att jag borde ha gjort en del moment i omvänd ordning, det blev väldigt pilligt att lösa fast kristaller på de korta piggarna när andra längre stack upp runt omkring t ex. Men så går det när man låter en skapelse växa fram organiskt. Som sista touch adderade jag strass i olika silvernyanser och storlekar samt grå Swarovskikristaller på fenorna innan allt förseglades för att bli mer vattentåligt och förhindra ev reaktion ifall om bäraren skulle vara känslig för nickel. Total tidsåtgång: drygt 40 timmar.

 

 

Jag arbetar vanligen med en mix av återbrukat material och detaljer som jag skapar själv. Smyckesdelar av silver 925 (t ex för örhängen), diadembaser och solglasögon är nog bland det enda som jag inte gör själv eftersom det är nödvändigt att de uppfyller alla säkerhetsföreskrifter och i solglasögonens fall har UV400 skydd och är CE-märkta. Visste ni t ex att mina signaturblommor i metall - som bl a återfinns i nya Bumblebee Dreams kollektionen - är handgjorda och består av tre till fem lager per blomma där varje lager är individuellt målad och som monteras ihop med antingen ståltråd, lim med industristyrka eller löds ihop? Bara att skapa blomdelarna till kollektionen tog ett par veckor och sedan tillkommer tid för montering av varje blomma innan det går att börja skapa slutprodukten. Väl inne i det kreativa flödet brukar jag inse att jag missat förbereda en speciell färg eller form på något lager och får vackert ta och göra en ny omgång.

 

 

4. Var finner du din inspiration ?

 

Inspirationen kommer av en blandning av sådant jag finner vackert - oavsett om det är natur, konst, mode, arkitektur eller människor - och de olika material jag jobbar med och de fynd jag gjort på någon av mina skattjakter på loppisar. Den numera i min värld legendariska necessären blev en show-bh för fusion bellydance, en del av ett örhänge kan inspirera till ett par solglasögon eller halsband, fler än en ljusstake och blus har förvandlats till en headpiece och en idé att om att lyfta problematiken med plaster i havet har blivit till en hel kollektion (Shifting Depths). 

 

5. Vilka råd kan du ge till någon som är intresserad av börja skapa bärbar konst?

Experimentera utan krav på prestation. Var nyfiken och jämför inte dig med andra – var de är i sitt skapande är deras resa, du gör din egen. Njut av processen och var lekfull. 

Ett konkret tips är något som jag själv använde - och fortfarande använder mig av - är att arbeta med återbruk. Om vi bortser ifrån miljövinsterna och att det vi använder när vi återbrukar föremål och material bär på en historia, så är återbruk också en fantastisk läromästare. Vill du lära dig sy? Märk ut de olika delarna och ta isär ett plagg. Sy ihop det igen. Genom att studera något som redan existerar och hur det är konstruerat kan du lära dig så mycket. Vill du skapa smycken? Ställ dig själv frågor! Hur är de konstruerade? Varför gillar du/gillar inte ett visst smycke? Hur fungerar olika färger och former med varandra? Vilka material är använda? Äldre föremål kan också ge en bild av hur olika material åldras. Det finns mycket tänkvärt bara vi ställer oss rätt frågor.

 

6. Har du någon kvinnlig förebild inom konst/ hantverk / design? Vem och varför?

Jag har hur många fantastiska kvinnor som helst som jag beundrar och uppskattar!!

Klassiska konstnärer och designers som Elsa Schiaparelli, Frida Kahlo, Coco Chanel och Suzanne Belperron och mer samtida som Gou Pei (CN), Marina Abramović (performance/SRB), Patricia Piccinini (skulptör/Sierra Leone/AUS), fotograferna Hannah Dare Walker (USA - missa inte henne!), Kirsty Mitchell (UK - inte henne heller!) och Cooper & Gorfer (USA/Österrike) är några exempel. Vi har också designers som Natalie Hutton (Australien), Natalia Fedner (skapar tyg av metall/USA), Nicoline Hansen (DK), Lory Sun (USA), Sylvia Hattington (@bubblesandfrown/USA), Joyce Sparkman (@candymakeupartist/NL), Asya Kozina (@asya_kozina gudomlig papperskonstnär/RU), Johanna Kadau (@patine_noire/DE) som är skickliga inom sina respektive fält och skapar fantastiska verk.

 

Ska vi titta i Sverige så tycker jag hemskt mycket om Stina Urberg som bara blows my mind med sina konstverk i smyckesformat - jag är en sucker för att ha olika örhängen på mig samtidigt, vanligen en plupp och ett stort showpiece, och det underbara örhänget jag har från henne är mitt favoritsmycke. Tycker bättre om det än de örhängen jag skapar själv och det säger en hel del! Jag älskar också människor som helt går sin egen väg och följer sin passion och estetik utan kompromiss och i den gruppen finns grymma Tonje Linnea, Bea Szenfeld, Janna Drakeed (@miss_janna_swimwear), Louise Xin, Frida Em, konstnären Anna-Moa Vanky och så klart många, många fler. Ni får hålla utkik i mina stories för fler tips på briljanta driftiga kvinnor, jag brukar lyfta andra kreatörer som inspirerar mig där.

Till sist måste jag också nämna Elin Andersson (@somenid_shop) för hennes underbara (Göteborgs)humor, mångsidighet och geniunitet och Uma M (@byumamjewelry), en 15-årig smyckesdesigner från Göteborg som har en dedikation, passion och driv som kan flytta berg. Hon får mitt hjärta att slå några extra slag av ren lycka och jag älskar att se det stöd och den kärlek hon har i sin mor Lejla - som av den anledningen också är oerhört inspirerande för mig. Jag hoppas att jag kan vara en lika stor inspiration och stöd till mina egna barn. 

Just det där med människor som genuint uppskattar varandras konstformer och drivs av övertygelsen att vi är starkare tillsammans och växer av att lyfta och stötta varandra är grundläggande för mig. Jag förstår inte hur man kan låta sig styras av revirtänk och att motarbeta andra som man ser som konkurrenter. Det finns ingen plats för sådant i mitt liv - och det tror jag är en av nycklarna till att jag skapat så många fantastiska kontakter och till och med vänskapsrelationer med andra kreatörer runt om i världen. Ödmjukhet, integritet och vänlighet är nyckeln – det kan ta dig hur långt som helst.

 

7. Var ser du dig själv om 5 år?

Fem år. Det är lite av en svindlande tanke. Det är ju bara tre år sedan jag startade och på den här förhållandevis korta tiden har mitt skapande formligen exploderat och jag har utvecklats enormt både tekniskt och konstnärligt.

 

Det viktigaste för mig nu är att växa lugnt och organiskt. Jag är ensamstående mamma och mina barn kommer i första hand. Om fem år är mina barn 15 och 17 vilket innebär att deras behov av mig har förändrats och då kan jag fokusera på att bygga mitt företag på ett helt annat sätt. Förhoppningsvis går det så bra om fem år att jag har kunnat gå ner på halvtid på min vanliga anställning.

Första steget härnäst är att lämna Etsy som försäljningsplattform och öppna en egen webshop som förenar mina båda märken FireBirdFusion och HALO. Det kommer bli fantastiskt när det väl är klart, men helt ärligt så tycker jag det är både läskigt och jobbigt att behöva bygga upp butiken själv, så det tar mycket längre tid än det hade behövt. Har hållit på sedan april och är fortfarande inte klar. Men jag tänker att det är ingen stress, det viktiga är att jag mår bra och är närvarande mamma för mina barn och att livet i övrigt är i balans. Om webbshoppen blir klar i augusti, december eller nästa år har ingen betydelse. Hälsan går först och det är ändå rätt trevligt att ha något att se fram emot.

 

Det kanske låter lustigt, men jag startade FireBirdFusion och HALO med tanke att det var en slags pensionsförsäkring. Jag kände mig så ekonomiskt utsatt efter skilsmässan att jag beslöt ta min framtid i egna händer. Jag var i ett läge där jag inte vågade lita på något eller någon och jag var så mentalt slut att prognoser om hur min kommande pension skulle se ut var rena grekiskan. Min tanke var att om jag bejakar det som ger mig glädje, styrka och kraft att ta mig igenom dagarna - skapandet och konsten - och gör det småskaligt i den takt jag orkar så kommer jag sakta men säkert att bygga upp mitt företag och så småningom ha en krets av människor som älskar det jag gör och blivit till en trogen kundbas. Då, tänkte jag, när pensionen närmar sig om sådär trettio år, så kan det vara så att jag faktiskt jag kan leva på det jag älskar och samtidigt ha en solid grund att stå på. Visst är det en fin tanke?

 

Så - om fem år kommer jag förutom att ha utvecklat mina sociala medier och ha en alldeles fantastisk webbshop på plats också att ha kommit igång på riktigt med min verksamhet med roliga kundkvällar i min studio och öppnat upp för kreativa kurser, workshops och möhippor. Tanken är att det kommer att starta i liten skala redan till våren 2022, förbereder just nu min studio för att göra det möjligt. Så vill ni komma till Göteborg och hänga med mig under några kreativa timmar, hör av er!

 

Ett annat mål är att fortsätta att verka för att ha ett ben i vardera konst- och modevärlden och att varva konstutställningar med high fashion. Jag hoppas också göra fler uppdrag för musik- och filmindustrin. I våras hade jag mitt första uppdrag för en produktion för SVT och jag älskade det. Mina kreativa samarbetsprojekt med olika kreatörer inom skilda branscher kommer att fortsätta - det är ju en av mina stora passioner, att skapa ihop med andra, och jag kommer att fortsätta mitt arbete med att visa på hur man kan arbeta med återbruk och lyfta frågor som är viktiga för mig genom min konst. Redan nu har jag två projekt som rör biologisk mångfald där delar av intäkterna går till Naturskyddsföreningens arbete mot plaster i haven (Shifting Depths-projektet) och bin och biologisk mångfald (Bumblebee Dreams som ju lanseras nu under den här Local Femmes marknaden).